Usch, jag hade verkligen glömt bort hur det känns.. Att vara heartbroken.
Allt runt om kring mig känns så långt bort, bortdomnat. Samtidigt som brännande rysningar, klumpen i magen, halsen och hjärtat är så kvävande.
Det var ett beslut som vi gemensamt kom fram till, men det gör inte mindre ont för de.
Och jag kan inte låta bli att tänka
hur det hade varit om jag inte hade gått ut på terassen i precis det ögonblicket jag gjorde, den där kvällen i maj. Om jag inte hade gått ut alls på onsdags klubben för två veckor sen. gav vi upp för lätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inte kul alls, ni som hade så stora planer. Hoppas att allt ordnar sig.. vi få väl ta en singelkväll ute du och jag.. hehehe
Ne, sånt här är ju aldrig kul..
haha, ja en single ladies night hade inte varit fel :D
Skicka en kommentar